Matchdax igen

Tja!

Just nu 20 minuter kvar innan vi åker i väg till matchen mot Erbil. En lite smånervös stämning i luften då vi inte vet vad som väntar oss, varken vad det gäller kvaliteten på motståndet eller hur stor publik det blir.  Det pratas om att det sålts 12 000 biljetter i förköp men detta tror jag alla i laget tar med en nypa salt. Skulle det vara sant vore det minst sagt häftigt.  Motståndarna är landets bästa lag och det sägs att dom kommer med alla sina bästa spelare. En tuff uppgift väntar alltså där även värmen lär påverka. Idag är det över 20 grader varmt och solen skiner.

På vägen till Erbil stannade vi och åt just utanför Kirkuk. Staden sägs vara en av världens farligaste städer att vistas i så visst pirrade det lite i magen när vi klev in på restaurangen. Allt gick dock bra och utanför passade många på att fotas tillsammans med vakten som var beväpnad med ett gevär. Vakten ställde gärna upp och bjöd på en massa sköna leenden.

Håll tummarna för oss för dagens match tror jag blir stentuff.

Vi hörs

/ Johan

Glada miner trots förlusten

Tyvärr blev det lite tajt om tid igår efter matchen, vilket gjorde att vi inte hann skriva något inlägg då. Men, som ni säkert redan vet så förlorade vi matchen med 2-1. Ett resultat som inte kändes helt rättvist. Vi inledde matchen på ett väldigt bra sätt och fick också utdelning genom ett mål av Simon efter ca fem minuters spel. Efter målet föll vi tillbaka alldeles för långt i banan och lät dem behandla bollen på tok för ostört. Andra halvlek var en ganska jämn tillställning, även om jag tycker att vi skapade aningen fler heta chanser än motståndarna. Sägas bör också att båda deras mål är riktiga drömmål och att domaren lämnade en hel del i övrigt att önska. Han vägrade blåsa för solklara straffar men blåste frispark så fort kroppskontakt uppstod ute på planen. Sedan måste man dessutom säga att det var en fantastisk inramning på arenan där vi, såväl före, som under och efter matchen, hyllades som ett landslag under ett VM-slutspel. 

Efter matchen var det bara att skynda sig tillbaka hotellet för dusch och ombyte till kostym. En bankett skulle hållas på ett av hotellets stora allrum. På denna deltog, förutom vi, Sulaimaniya FC och i stort sett alla personer som gjort denna resa möjlig. Det var en mycket trevlig tillställning med god mat, utdelning av saker och lite dans. Från vår sida lämnades en signerad matchtröja till Salah, ordföranden i Kurdistans olympiska kommitté, som ett bevis på vår oerhörda tacksamhet över att vi fått komma hit och att vi blivit så väl omhändertagna som vi faktiskt blivit. 

11.30 idag är det dags att sätta sig i bussen igen. Denna gång för färd mot Erbil. Där ska vi under kvällen genomföra ett lättare fotbollspass och under morgondagen spela en match mot stadens fotbollslag.

Nästa uppdatering av bloggen sker när vi kommit fram till Erbil.

/Alex

Inför matchen

God morgon där hemma!

Idag är vädret helt okej här i Kurdistan. Faktum är att vi tidigare under veckan haft rätt otur med just vädret. Med undantag för första dagen så har det regnat och åskat periodvis under alla andra dagar. Igår när jag skulle gå och lägga mig hade det till exempel regnat så pass mycket att det gått igenom taket och blött ner hela min säng. Men, idag är det alltså bättre.    

Idag är också dagen för veckans höjdpunkt. Match mot Sulaimaniya FC. Under förmiddagen har en presskonferens hållits här på hotellet. Den var lång och fylld av frågor från de kurdiska journalisterna. Kvaliteten på frågorna var synnerligen blandad. Den roligaste var dock utan tvekan denna: ”Era spelare ser feta ut, hur kan de vara fotbollsspelare?”. Ett stort gemensamt garv utbröt och svaret på frågan gick aldrig riktigt fram.

Vad gäller läget i laget så ser det faktiskt rätt bra ut. På skadelistan står faktiskt bara jag och Nordell. I övrigt ska alla nog kunna spela. Vi kommer att starta matchen enligt följande: Eken i mål, Eric-Kvist-Freddan-Petter i backlinjen, Henken som balansspelare, Rönne-Lundström-Adam-Seif på mittfältet och Simon som ensam topp. En 4-1-4-1-uppställning med andra ord.

Vi hörs efter matchen!

/Alex

Torsdag

Idag har vi varit träningslediga. Istället har vi fokuserat på andra saker. Klockan 09.15 lämnade vi hotellet i buss. Destinationen var staden Halabjah. Låter det bekant? Det var nämligen ett av ställena som drabbades hårdast vid Saddam Husseins omtalade massmord i slutet på 80-talet. Många av stadens då 80 000 invånare mördades  i samband med bomb- och gasattacker mot staden år 1988. Väl på plats fick vi en guidad rundvandring på ett museum med inslag av både film- och bildspel. Vi fick dessutom besöka en kyrkogård där många av de drabbade låg begravna. Där lämnades också en stor blombukett till minne av denna tragedi.

Det var mycket intressant och medryckade att få se och höra om den här händelsen. Det gjorde verkligen avtryck på så sätt att man fick sig en inblick i hur, rent ut sagt, förjävligt det måste kännas för alla som har släktingar, vänner och bekanta som gått bort under den här tiden samt att man verkligen förstår att det har hänt på riktig. Att det inte bara är en saga eller överdrivna myter.

På hemvägen passade vi på att åka förbi Shahos bardomshem som ligger ett par mil utanför Sulaimaniya. Där träffade vi många av hans släktingar. Tyvärr hann vi inte stanna så länge på grund av att maten på hotellet var beställd till en viss tid. Lite kul var i alla fall när vi skulle åka därifrån att det hade samlats en hel drös med ungdomar på gatan utanför bussen. De verkade överlyckliga av att se oss. De skrek, vinkade, skrattade och sprang efter bussen ända tills vi fått upp farten så pass att det var omöjligt för dem att hänga med.

Nu har vi precis käkat lunch och tanken var att vi skulle ha åkt iväg till det badhus som vi inte hann med att besöka igår på grund av olika förseningar. Men, även idag blev vi lite försenade till lunchen och alla var verkligen trötta efter resan, så vi beslutade att lägga in lite fritid fram till klockan 19.00. Då ska  vi iväg till ett varuhus för lite shopping. Det ska bli intressant, och då jag inte köpte något igår så hoppas jag kunna hitta något att bränna lite pengar på idag.

Tillsist. Vi har ju vid flera tillfällen utlovat bilder från resan. Och, då det tar sådan oerhört lång tid för oss att få upp dem på bloggen så väljer vi istället att ge er en länk där ni hittar bra bilder. Besök  http://mlindkvist.blogspot.com/ om ni är intresserade!

På återseende, Alex

Kvallsblogg

Hej! Har kommer en kortare update.

I morse var Olle Sturesson med i kurdistans motsvarighet till morgonsoffan i SVT.  Olle, eller ûle som han hette enligt produktionen, skotte sitt forsta liveframtradande prickfritt. ûle fick veta att han skulle vara med i TV cirka 5 minuter innan sandningen borjade. Detta gor prestationen annu storre.

Under eftermiddagen har vi besokt stadens centrum.  Gatorna var fyllda av bade manniskor och sma affarer dar allt mellan klader, mobiltelefoner och mat saldes. Henke visade sig vara den storsta shopparen i laget och lamnade centrum ett par skor och ett antal skjortor rikare. Priserna var klart humana dar skjortorna kostade runt 60 kr styck men anda sag ut att vara av bra kvalitet.

Vad som hander ikvall ar annu oklart. Det pratas om en pokerturnering aven om J sitter och hoppas pa att vi ska kunna fa in italiensk fotboll pa TV.  Hoppet verkar han stalla till sin bror Daniel Larsson sa att det hela ska losa sig ar hogst osannolikt 

Vi hors,    Johan

Dagens planer

Inledningsvis vill jag bara beklaga att vi inte lyckats lägga upp några bilder här på bloggen. Men, till vårt försvar kan jag säga att vi försökt både en, två och tre gånger. Dock utan lyckat resultat. Förhoppningsvis kan vi lösa de tekniska problemen under dagen om allt går som vi tänkt oss. Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge…

Vi har precis, likt trötta zombies, käkat frukost. Samma buffé som igår. Nu ligger vi på rummen och vilar/sover/bloggar/tittar på tv. Klockan 10.30 är det samling för avfärd till arenan och dagens fotbollsträning. Efter denna åker vi direkt till ett badhus, innan vi beger oss tillbaka till hotellet för lunch (jag längar redan). På eftermiddagen ska vi in till centrum för lite rundvandring och shopping. Kvällens upplägg har jag däremot dålig koll på. Men, en kvalificerad gissning är att vi går ut och käkar en bit mat. 

Nu måste jag avsluta. Bussen går om fem min. Vi hörs!

/Alex

God kväll!

Klockan börjar närma sig midnatt och ännu en händelserik dag är över för vår del.  Precis som Alex tidigare berättat tränade vi för första gången idag.  Ingen kanonträning alltså men nu kan det bara bli bättre.

Efter träningen och lunchen var det fritt fram att göra vad man ville.  Vissa tog det lugnt på hotellet, andra åkte in till centrum av stan och fyndade billiga kläder medan några strosade runt i affärerna i närheten av hotellet.  Grabbarna som varit inne i centrum talade om ett stort utbud av billiga kläder med mera så imorgon kommer nog hela laget åka dit. Som det känns nu finns det inget att vara orolig över.  Folk känns vänliga även om det är svårt att konversera speciellt mycket då engelskakunskaperna är obefintliga hos dom flesta. Visst ser man vakter med vapen då och då men det har jag även sett de gånger jag varit i t ex Thailand

Att åka buss har varit de enda negativa än så länge.  Idag skulle vi äta middag på ett ställe men innan vi hade kommit fram dit hade vi passerat samma cirkus fem gånger.  Det kändes som om vi åkte runt i en cirkel men till slut kom vi fram.  Tyvärr visade det då sig att det var för folktomt på denna restaurang och representanterna från kurdistan att vi skulle åka till ett ställe med mer folk så att vi fick ”visa upp oss” . Vi åkte vidare och den här gången hittade vi rätt direkt. 

Efter middagen skulle vi åka och spela bowling.  Tyvärr kom vi dit just efter 22.00 då hallen stängde. Normalt sett hade det inneburit att det inte skulle bli något spel men det här är ingen vanlig resa.  Sala som är ordförande i kurdistans olympiska kommitté gick helt enkelt in och öppnade upp hallen igen. Vi bowlade en timme och dagens man var Ö-W som fick högst score.  Då resultaten inte var dom bästa redovisas inga siffror.

Kan avsluta med att berätta att han som kört vår buss fram till nu kommer att få kicken. På ett sätt känns det taskigt men på ett annat sätt väldigt skönt.  Från och med imorgon är vi lovade en annan lugnare chaufför  🙂

Nu är det god natt för min del, vi hörs

// Johan

Första heldagen i Sulaimaniya

Efter gårdagens långa och milt sagt händelserika resa så var det skönt att få en hel natts sömn på ett fräscht hotell. Klockan 09.00 serverades frukosten, som jag inte alls kan klaga på. Visst, den var inte i paritet med våra svenska hotellfrukostar, men den var helt klart godkänd. Därefter stod ”fritid” på programmet fram till 11.30. Denna spenderades på lite olika sätt. Jag, Danne och Björn kände för att bryta ner kroppen innan fotbollspasset, så vi gick till gymmet som ligger 200 meter från hotellet. Andra valde att ta vara på den lilla sol som visades idag medan vissa valde att sova lite till. 

Dagens, och resans, första fotbollspass drog igång på fredagens matcharena klockan 12.00. När vi kom dit möttes vi av ett gäng journalister och fotografer som var sugna på att få sig en liten förhandstitt på laget som ska möta stadens stolthet senare i veckan. Troligen blev de inte alltför skräckslagna. Faktum är att det var en tämligen slätstruken träning med många bolltapp och felpass. Visst, planen var inte perfekt och vi har en lång resa i kroppen. Men, ska vi ha en chans på fredag så krävs det bot och bättring från samtliga. Och det vet vi om.

Nåväl, en liten notis om arenan är att den tidigare var Saddam Husseins. Detta vill man idag inte kännas vid och det är därför det ska till en nyinvigning som alltså ska ske nu på fredag i samband med vår match mot Sulaimaniya FC. Påtal om matchen så kan jag informera er om att den kommer att spelas redan vid 13-14-tiden lokal tid (två timmar före svensk tid) på grund av att arenan i dagsläget saknar belysning. Om den kommer att kunna ses i Sverige kan jag inte svara på i nuläget, tyvärr.

Efter  träningen var det dags för dagens höjdpunkt (åtminstone så här långt) – lunchen! En riktig brakbuffé hade dukats upp. Det var ris, kyckling, kött, fisk, pasta, strips, såser, sallader och bröd i massor. Dessutom verkade det vara ”fri bar” i kylen, vilket fick till följd att läsken flödade. När vi tryckt, verkligen pressat,  i oss så mycket mat att vi nästan rullade ut i lobbyn valde i stort sett hela laget att ta sig en rundvandring i närkvarteret och fördriva lite tid fram till nästa måltid – middagen.

Ännu en uppdatering utlovas ikväll. Då hoppas jag även att vi kan bjuda på lite bilder från resan hittills.

Resan har borjat

Hej dar  hemma!

Detta inlagg  skrivs fran hotellets lobby.  Flygresan gick smidigt och efter 4 timmar i planet landade vi i Erbil.  Ett skont vader motte oss dar tempen lag pa runt 25 grader. 
Val pa plats satte vi oss pa bussen och fick hora att forsta stoppet skulle vara en presskonferens pa Erbils fotbollsarena nagra minuter bort.  Arenan var hyfsat frasch och tydligen ar laget landets basta.  Grasmattan var val inte den basta man sett men doftade ovanligt mycket gras.  Pappa Ristiniemi drog dagens kommentar da han pa engelska sa ” in sweden we have something called konstgras” till kurderna pa plats angande att vi saknar doften. Om budskapet gick fram ar fortfarande oklart….  Tror minst 2 olika tv kanalaervar pa plasts och man insag ganska snabbt att vart besok ar en stor grej har nere. 

Efter detta satte vi oss ater pa bussen med infon att middagen var runt en timme bort. Vagarna var daliga, bussen var av 80 talsmodell plus att det var kolmorkt ute. Detta hindrade dock inte chaffisen att kora som en biltjuv.  Vid minst ett tillfalle tror jag alla i bussen var sakra pa att vi skulle do namligen den gang vi skulle kora om en lastbil och var nara att krocka med en annan. Vi hade dock marginalerna pa var sida och till slut var vi framme dar vi skulle ata.  En fin restaurang mitt ute i ingenstans dar vi bjods pa en fyraratters middag.  Forratten var ingen hojdare men foljdes av en helt ok soppa.  Sen kom huvudratten som var fantastisk.  Man fick valja fritt fran en meny och jag horde inte nagon som var besviken.  Efterratten var nagon sot vaniljgrej och ett sott te. Inte det godaste men inte heller daligt

Efter det skulle vi avsluta den sista biten till hotellet och det var med en kansla av skrack man satte sig i bussen.  Resan fortsatte i samma tempo som tidigare om inte annu varre. Sista 10 minuterna kandes det som bussen skulle valta minst 2 ganger.

Nu ar vi hur som helst framme och det kanns valdigt skont.  Hotellet ar fint och det ska bli skont att sova efter en valdigt lang dag.

Imorgon tranar vi klockan 12 pa den nya arenan i stan. Jag eller Alex lamnar enrapport efter detta

Ha det bra dar hemma och

En extra halsning till min sota flckvan som klev upp kl 4 och skjutsademig, ronne, eken och Danne L

Resan närmar sig med stormsteg

Ni läste rätt. Imorgon åker vi till Kurdistan. TILL KURDISTAN.  Av alla ställen så är det till Kurdistan vi blir skickade. Hade vi inte kunnat åka till Spanien, Italien eller kanske Frankrike. Nää, vi ska till Kurdistan… Räkna med att skyddsvästen är nedpackad om man säger så. Nejdå, skämt åsido. Det ska faktiskt bli hur kul som helst. En riktig once-in-a-lifetime-grej.

De senaste dagarna har jag suttit och tänkt, funderat och utspelat olika scenarier i mitt huvud för att försöka bilda mig en uppfattning om hur det ser ut där nere. Hur ser fotbollssplanerna ut? Vad håller våra motståndare för standard? Hur ser hotellet ut? Vad käkar man? Frågorna är många och jag ser verkligen fram emot att få dem besvarade. Och, en sak kan jag lova er. Så fort vi vet mer så kommer, antingen jag eller min blogg-kollega Johan Nordell, att delge er detta här på bloggen. Håll utkik efter text och bilder!

/Alex